Zzzzz

Jag börjar här Zlatanhypen irriterar mig. Hur kan man hylla en man vars enda styrkan (ha!) är att han har fått förmågan att sparka in en uppblåst skinnpåse i ett nät. Bara för att man har denna tvivelaktiga förmåga blir man inte en större människa.

Trodde jag i alla fall.

Men tröskeln att hylla denne man, som bland annat inte vet vem varken Marx eller Göran Persson är, är inte särskilt hög. Zlatan har också, på frågan om vem den största världsstjärnan är, svarat ”Det finns bara en Zlatan”.

Vilken normalbegåvad människa är egentligen intresserad av dessa fotbollsskor med tillhörande kropp?

Jag tillåter mig ett högdraget "Pffft"!

Livet. Underhållning på riktigt.

Igår bombhotades ett köpcenter i Uppsala.

Jag hade förmånen att sitta i vid ett panoramafönster på behörigt avstånd.

Med poliser och journalister bistert springandes långt nedanför mig.

Inget exploderade.

Jag gick tillbaka till mitt värv.

Ungdommens fördärv - WoWeffekten

Idag rapporterar SvD om hur en 15åring kollapsade efter att ha suttit framför datorn i ett dygn. Tidningen har under några månader hållit spelmissbrukets varnigsfana högt. Han ska ha kollapsat eftersom han inte sovit på 24 timmar och för att ha ätit för lite. Föräldrarna varnar nu andra föräldrar. För att dämpa sitt eget dåliga samvete skulle jag tro.

Jag tror dock inte att det slutar här. Nej det kommer rulla vidare med varningen-för-dataspelskarusellen: Kanske såhär:

1. Någon uttråkad riksdagsledamot skriver en motion om nationella riktlinjer mot dataspelsmissbruk och ungdomens fördärv.

2. Efter några år, när frågan mognat kommer en propposition om ”max en timmas dataspelstid”.

3. Sen blir det alltså lag och en ny datamissbruksmynidghet som håller koll på de stackars ungdomar som sitter framför datorn för länge.

"Landstingets ekonomiska redovisningssystem är av godtagbar kvalitet under förutsättning att fullmäktige intresserar sig för kostnadsutvecklingen..."

Har just lyssnat i 20 minuter på en av landstingets revisorer och har egentligen bara tagit med mig en sak från hans anförande:

INGET jobb KAN vara så ärketråkigt som just revisorns.

Jag skulle hellre bli överkörd av tåget än att sätta mig in i revisorns tråkiga liv om så ens för en dag.

November

För varje år gillar jag november mer och mer. Det är en månad som växer på en. Lite som gröna bönor. Bättre och bättre ju mer får.

Att gå på stan en blåsig novemberlördag har något fin över sig. Att sedan ta en varm kopp någonting på ett fik med insuttna soffor och utsikt över universitetshuset är int ehelt fel det heller.

Cat Power - Sea of Love

Principer om jul

Jag har skaffat mig en ny princip. Jul är kul. Särskilt kul är julen innan den officiellt har börjat och hysterin sätter in. Masspsykosen med julskyltning, julreklam, julsmusik med Darin och svettiga julklappsköp på överbesökta butiker klarar jag mig utan.

Vår bästa tid är faktiskt nu. November är månaden då det kul att lyssna på julmusik. Det är givande att titta på julpynt idag. Inte dan före dan. Då kräks man ju oftast på allt vad röd-grönt-lusse-gull heter. Det är gott att dricka julglögg NU. Inte på jobbets julbord, då allt som någonsin har associerats med julfirande läggs upp på ett buffébord för två timmars intensivt frossande.

Min julstämning den får gärna infinna sig nu. Jag väljer att säga ja till glögg. Ja, till julmusik (fast inte Darin). Ja till ALLT vad julen innebär. Och om det då skulle bli så att julmyset har checkat ut tills den 24e, vilket nog inte blir fallet, så är det ok. Principen om kul jul har isf hållits. Jag kan gå till julottan med ett nöjt leende på läpparna.

Äntligen...

...får vi en EU-fana i riksdagens plenisal.

Det var då på tiden!

Bara 13 år efter inträdet (ironi)....

Nästa steg blir, verkar det som och hoppas jag på, att Sverige ansluter sig till euron. Vore fint.

Den lilla tanten

Samtidigt som jag satt och skrev nedan stående inlägg gick hon förbi! Den lilla tanten med det lilla ansiktet och den lilla handväskan! HÄR! ALLDELES NYSS!

Jag stannade henne och frågade om det gick bra att ta ett kort på henne. Efter lite övertalning gick det bra. Så nu har jag henne på bild och snart kommer ni att få del av hennes lilla uppenbarelse.

Det här gjorde mig väldigt uppspelt. Är faktiskt lite ostadig på handen nu. Känner för att ringa till nån och berätta om den här händelsen. Typ Expressen.

Större saker än såhär händer knappast i mitt liv.

Om att ta med sig jobbet hem

När jag i måndags gick till biblioteket för att låna en bok kom jag i samtal med bibliotekarierna bakom disken. Dom pratar nog inte med så mycket folk i vanliga fall. Jag ursäktade i alla fall för min sena bok och smörade lite för att undvika den avstängning som annars skulle drabba mig. Det gick ganska bra. Så bra att en av bibliotekarierna oväntat öppnade sig för mig.

Hon: Ja, det är ju lite svårt att ha koll på alla böckerna om man har många hemma.
Jag: Precis!
Hon: Jag har fått sluta låna böcker. Förr hade jag alltid 70 lånade böcker hemma. Det går ju faktiskt inte!

Okej. Om jag hade jobbat som bibliotekarie skulle väl det sista jag gjorde att ta hem böcker hem. Snacka om att ta med sig arbetet hem! Jag menar, vem har hört om sopgubben som tog med sig 120 kilo skräp hem? Eller brandmannen som började tända eld på lekstugan bara för att snabbt som attan släcka den?

Wierd!

Lika som bär?

Eddie Izzard till höger och HM reklam till vänster. Som två blåbär.

Insikter kan komma plötsligt

Plats: Flygplan Gbg- Sthlm, en tidig måndag morgon någon gång i oktober.

Närvarande: Två flygvärdinnor. Jag satt och tjuvlyssnade.

Händelseförlopp: Sömndrucken klev jag på flyget som skulle ta mig hem till Uppsala och mitt inspirerande arbeit. Kände mig sådär pepp. Slog mig ner i sätet som visade sig vara långt fram i planet för en gångs skull. Blev lite glad över den oväntade vardagsframgången och skulle just ta och börja läsa i min bok när jag märkte de två flygvärdinnorna som står framme vid kockpitt och högljutt konverserar. Det verkade handla om den enas pojkvän. Jag blev, högst ofrivilligt, indragen i den verbala diarre som följde.

Flygvärdinna 1: Men alltså håller du inte med?
Flygvärdinna 2: Jag vet inte…
Flygvärdinna 1: Jo, det är nog så det är! Jag har en ful pojkvän!
Flygvärdinna 2: Hmm.
Flygvärdinna 1: Hans ansikte är fult och hans kropp är tjock.
Flygvärdinna 2: Är du inte lite hård nu?
Flygvärdinna 1: Men mina ögon har öppnats. Jag ser honom som alla andra ser honom nu. Han är ful. Jag är tillsammans med en ful kille. Inte att det spelar någon roll. Jag gillar ju honom å så. Men ful är han lik förbannat.
Flygvärdinna 2: Ja ja.
Flygvärdinna 1: (Tankfullt) Ja, så är det. Vet du vad?
Flygvärdinna 2: Nej. Vaddå?
Flygvärdinna 1: Vi älskar alltid med ljuset släckt.